En ny hösttermin har precis börjat och kanske är någonting nytt i ditt liv. Positivt eller negativt. Vi har lagt valet bakom oss och en ny regering ska så småningom tillträda. Det är ständiga förändringar runt oss och i oss. Hur ska vi i kyrkan respondera på det? Hänger vi med och är vi relevanta i vår samtid? Dessa frågor kommer och går. Ibland drabbar de oss personligen, ibland är de utgångspunkten för samtal i församlingen och någon gång ställs frågorna till oss, “utifrån”.

En krönika jag läste i tidningen Sändaren på försommaren, av teologen och författaren Patrik Hagman, gav mig en del värdefulla tankar. Om inte nya, så en god påminnelse. Hagman beskriver vår samtid som fylld av distraktioner. Det är mycket som pockar på vår uppmärksamhet, tar vår fokus, bland annat ständiga uppdateringar av nyheter av skiftande slag i olika medier. Detta gör – enligt skribenten – att vi människor får svårare att koncentrera oss och alltför sällan klarar vi av att ta tankegången till den punkt där vi verkligen tänker något viktigt. Det grekiska ordet för den kraft vi kallar djävulen är diabolos och kan ordagrant översättas “splittrare” eller “bortkastare”.

Finns det då något i vår värld och i vår samtid som är mer relevant än just kyrkan – de vi är tillsamman – och det vi formar och gör tillsammans? Det mesta av det vi gör handlar om att koncentrera oss, fokusera: lyssna till Guds ord och låta Hjälparen, den heliga anden forma oss efter Guds rikes. Se vår nästa och beröras av vår omvärld till förbön och handling.

Kyrkan har fått enhetens gåva, mitt i en färgrik mångfald, och i den får vi utmanas och ta vara på alla resurser och möjligheter. Vi behöver visa på ett alternativ till splittring och polarisering. Vi är inte en åsiktsgemenskap. Kyrkan hålls inte främst samman av doktriner utan av relationer. Jesus är vårt centrum och hans kärlek är det kitt som fäster oss vid varandra och ju mer vi delar den, desto starkare står vi emot alla risker om söndring och uppdelning i “vi och dom”.

Vad gör vi nu då? Ja, vi fortsätter, håller ut, håller kurs och inser att kyrkan – evangeliet – är mer relevant än någonsin! I Johannesevangeliets femtonde kapitel upprepas orden: “Bli kvar....”. Bara det är Guds goda nyheter i en tid när vi springer på många bollar samtidigt. “Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet.” Orden från Hebreerbrevet 13:8, får vara den “tyngd” som håller oss fästade vid och rotade i vår tro och i Kristus mitt i en tid av snabba förändringar och ständiga omdaningar.

Guds frid och fred in i ditt liv, ut i församlingskroppen och till jordens yttersta gräns!

Pastor Carin

September 2022

Jesus hade sin väg att gå, vi - som kyrka i världen i dag och församling i den lokala kontexten - har vår väg. "Att förenas med Jesus och hans intressen i världen (Edin Lövås). Vi håller på att tillsammans förmulera en Vision för Equmeniakyrkan Hallunda, där vi vill beskriva vilka vi är och vad vi vill. I det ser vi möjligheter och samtidigt utmaningar. Utifrån H-A-L-L-U-N-D-A har vi hittat nyckelord som säger något viktigt om detta, till exempel att:

- Hålla sig nära, Gud och varandra.

Vi HUNGRAR efter Gud och tillsammans erfar vi mer av Guds kärlek, får ta emot och dela evangeliet om Jesus Kristus i Andens kraft, i ord och handling, genom många olika språk. Vi är LIKA - olika, i stor mångfald av uttryck och förståelse av den kristna tron, både i lära och liv. Detta är både en välsignelse och friktion, vilket påminner oss om att vi är ett provisorium i väntan på Kristi kyrkas synliga enhet. Vi är UNIKA, både som enskilda och församlingskropp, bristfällig men samtidigt "ett hus" för den heliga Anden. Därför, ACCEPTERA varandra i ett ständigt lyssnande och lärande!

- Hålla ut och inte väja för den svåra vägen.

Vi behöver vara formbara och lyhörda i en god ANPASSNING, för Guds vilja med oss i en församling och närmiljö som hela tiden förändras. Trogna vår kallelse, som goda förvaltare av skapelsen och evangeliet. Nyfikenhet, närvaro och nytänkande! Det goda upprepandet, kontinuitet - DAGLIGEN - och uthållighet över tid, samtidigt som vi är pilgrimer - på väg - som söker det obekväma, visar sårbarhet och kan släppa kontrollen.

Hålla fast vid hoppet!

Vi LÄNGTAR, strävar efter och hoppas på en större närhet i gudstjänstgemenskaperna, mellan dem och till närsamhället. En öppen kyrkport och en välkomnande gemenskap, en aktiv och självklar del i samhällsbygget. NÅDEN, Guds gåva genom tron, är förutsättningen. I vår svaghet och brist, blir Guds kraft störst.

"Ni har lärt känna herren Jesus Kristus, lev då i honom, med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet överflöda... I dopet har ni också uppstått med honom genom tron på kraften hos Gud som uppväckte honom från de döda". Kolosserbrevet 2:6-7. 12b.

Välsignad påsktid!

Pastor Carin

April 2022

Lördagen den 16 oktober möttes de i församlingen som valts till olika uppdrag vid årsmötet, för att tala om församlingens VISION. Hur ser Din vision ut för Equmeniakyrkan Hallunda, för de närmaste åren? Samtalen har fortsatt i styrelsen och i medarbetargruppen. Det handlar om att då och då ta ut riktningen - tillsammans med varandra och Gud - se vilka vi är och vad vi längtar efter. En text och en bild ska försöka fånga något av detta. Fortsättning följer!

Så har utrustning och hantering av Youtube-sändningar börjat komma på plats. En lärprocess ligger framför oss och möjligheterna öppnas härmed att delta i gudstjänster, då man av olika skäl inte kan finnas i kyrkan. Det är viktigt att veta att bara de som finns på podiet kommer att synas i bild, inte de som sitter i “bänkarna”. Har du någon fråga, återkom gärna.

År 2022 kommer med en spännande och viktig nysatsning - Tillsammans Hallunda- med Equmenia, Sociala Missionen och Botkyrka kommun. Syften är att möta barn, på veckobasis i en scoutgrupp, ge möjlighet för föräldrar att samlas parallellt till föreläsningar och studie-cirklar. Lokala utflykter för hela familjen någon gång per månad och vissa perioder ledar-utbildning för äldre tonåringar. Vill Du, på något sätt finnas med i detta, som ledare bland barnen eller föräldrarna, hör av dig.

Advent, jul och ett nytt år bär med sig både spänning, förhoppningar och glädje men också oro och undran, hur ska det blir? Vi får ständigt återvända till, dela och leva av Guds ord. Kristus låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek, Efesierbrevet 4:16.

Guds välsignelse över dig, under advents- och jultiden och ett gott nytt år!

Pastor Carin

November 2021

Vi befinner oss mitt i fastan – Midfastosöndagen med temat Livets bröd, den 14 mars- på väg mot påsken.

Jesus är Guds bröd som kommit ner från himlen för att ge världen liv. Hur bröd används i olika matkulturer skiftar men poängen är att Jesus är vår basföda, var-dags-mat. Basen för varje dags behov. Jesus sa: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” (Jon 6:35) Jesus vill peka på det verkligt viktiga i livet. Han sa: ”Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan den föda som består och som skänker evigt liv och som människosonen skall ger er.” (Joh 6:27)

Vi befinner oss mitt i Coronapamdemin, men kan ana ett ljus när vi blickar framåt mot vaccinationer som erbjuds världen över.

Under pandemins speciella tid med många utmaningar har livet visat sig på ett annat sätt och blivit mer ”avskalat”. Vi har fått många nya erfarenheter och insikter som både fördjupat våra liv men samtidigt gjort oss skörare och kantstötta. Kanske har vi under dessa omständigheter ännu tydligare fått upp ögonen för vad som är verkligt viktigt i livet. Vi går tillsammans i detta även om livet inneburit större ensamhet för många av oss. Låt oss fortsätta att hjälpas åt, hålla ut och ge varandra stöd och uppmuntran.

Vi befinner oss hela tiden - i våra liv- som i en pendling mellan fasta och påsk. Så är det mänskliga livet. Brist, saknad, hunger, längtan och överflöd, närvaro, mättnad och fullhet. Jesus genomlevde både fastan och påsken därför är han vår bästa medvandrare.

En Brukssång i fastan, på väg mot påsk: Text och musik av Anna Eriksson

Allt som skymmer, tynger oss och tar vår energi, fyller våra tankar, gör att vi vill låta bli. Röster inom oss som viskar ”inte kan väl du?” Gud vår bön till dig är enkel, skingra dimman nu.

Hjälp oss lyfta blicken ge oss andra perspektiv, så att vi kan hitta rätt i våra egna liv. Bakom kaos och bråte kanske glimmar det vi glömt, skapartanken, allt det goda som Du i oss gömt.

Så förnya, vädra ut allt unket som har grott, som har grumlat kropp och tanke sådant som vi trott. Vi vill sträcka oss mot ljuset tro att Du kan ge glädjen åter, lust och längtan till befrielse.

Pastor Carin,

mars 2021

Vi får ställa in julen i år……

 

  • Maria och Josef har reseförbud.

  • De tre vise männen jobbar hemifrån.

  • Herdarna är ute och jagar mink.

  • Änglarnas budskap är obegripligt pga munskydd.

  • Tomtenissarna för bara vara 8 i verkstan.

  • Tomten är en riskgrupp och får inte träffa världens barn för tomtemor.

  • Rudolf med sin röda näsa sitter i karantän och borde nog testa sig.

 

Trots detta BLIR DET JUL I ÅR IGEN, men på ett annorlunda sätt.

Vi väntar……

Vi människor väntar på så mycket och på många olika saker.

Vad väntar du på?

Nattvardsbordet i Equmeniakyrkan Hallunda vid första advent [foto: Carlota "Carro" Bocio Duff]

 

Advent betyder att vi väntar på Jesu ankomst till jorden.

När det är jul påminns vi om att Gud älskar oss alla och hela världen, så mycket att han valde att bli ett litet barn, i Maria och Josefs famn.

Gud vill komma till dig också!

 

Höst i Hallunda Norsborg [foto: Henrik Hemrin]

”Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att jag kan predika hemligheten med Kristus- det är för den jag är fängslad- och göra den känd och tala som jag bör. Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.” Kolosserbrevet 4:2-6

Församlingen i Kolossai, som låg i västra delen av nuvarande Turkiet under mitten av första århundradet, hade sina utmaningar och vi har våra. Paulus skickade en hälsning från ett fängelse där han satt pga att han hade predikat Ordet. Vi lyssnar till många förmaningar dessa dagar, från regeringen och myndigheter och det ska vi naturligtvis göra. Låt oss också ta till oss förmaningarna från Paulus - i första hand riktade till församlingen i Kolossai- men ord att utmanas av, också för oss, men likväl att vila i.

-Var uthålliga i bönen: Goda rutiner är oerhört värdefulla, särskilt i tider med större utmaningar. Hur ser dina goda rutiner ut? Vad hjälper dig dessa dagar att orka och må bra, att hålla ”rätt kurs”? Bön, dvs vårt inre samtal med Gud, ser olika ut över tid och skiljer sig åt mellan oss i Guds familj. Har din bön förändrats under denna pandemi, i så fall hur?

-Be under tacksägelse: Bönerna i Psaltaren innehåller allt vad det mänskliga livet rymmer. Läs dem gärna, om och om igen! Här finns förtvivlan och tvivel, nederlag och skam, ånger och anklagelser men inte utan ett stråk av tacksamhet och lovsång till Gud. Låt också våra böner få inspireras av de bönerna.

-Be att Gud öppnar en dörr: Vägen framåt är oviss och mörk kan vi tycka i dagsläget, framför allt pga av pandemin. Samtidigt finns många andra utmaningar för oss som individer och gemenskap, samhälle och värld. Ibland blir vi alltför fokuserade ”på en viss dörr”, som vi vill ska öppnas, men låt oss vara beredda för vilken dörr som Gud än öppnar åt oss. Bönesvar kan visa sig på de mest oväntade sätten!

-Visa klokhet: Ensam är varken starkast eller ”vet bäst”. Tillsammans kan vi mer och har bättre förutsättningar att greppa den komplexa världen och livets omständigheter. Låt oss ta vara på varandra och Ordet, som dialogpartner och ”bollplank”. Klokhet växer inte fort, den behöver tid och utrymme.

-Ta väl vara på tiden: Några av oss har ”mer tid” nu, andra har mer att göra. Tiden är oavsett livssituation en gåva, min dag och mitt liv, något att förvalta. Dock ska vi inte hamna i fällan att fylla livet till bristningsgränsen med aktiviteter, ljud, att ständigt vara tillgängliga för alla och allt, vara ”nyttiga” dagarna i ända osv. Kanske kan denna uppmaning betyda att inte göra någonting, i alla fall en del av dagen. Att för en stund ”stänga av”, lyssna inåt, uppåt och ”bara vara”. Vad händer då?

-Lägg era ord väl: Vi saknar närhet när vi inte får ge den eller motta den, så som vi brukar. Vi får höras på telefon, mejl, sms osv, mer än vanligt dessa dagar. Både de talade orden och de skrivna – vår kommunikation- behöver inte avstanna, och jag vet att den inte gör det i församlingen. Tack vänner, för alla ord, som trots allt byts mellan oss, också nu. Låt oss fortsätta med det!

Pastor Carin

November 2020